Maffian på Krim

Text Annica Ögren och Donald Boström

Det var redan natt när Konstantin satte sig i förarsätet på bilen och körde iväg mot en särskilt utvald bar i den historiska staden Jalta. I bilen satt också ett antal medlemmar ur en av Krims större maffiagrupper. Uppdraget var att hämta pengar på den bar de fått instruktioner om. Ett rutinjobb som Konstantin varit med om många gånger förr: att bromsa in utanför en angiven plats, kliva ur bilen med vapnen laddade, hämta det som skulle hämtas, åka därifrån och leverera ”varan” till uppdragsgivaren. Inget mer med det. Men ibland gick det inte helt enligt planerna.

Framme vid den angivna platsen kör samtidigt en främmande bil fram ur mörkret. Konstantin insåg omedelbart att det var en rivaliserande maffiagrupp som kommit i samma ärende, att göra anspråk på de pengar hans gäng kommit för att hämta. Skottlossning utbryter i bilarnas strålkastarsken. Siluetter som smyger omkring i skydd av mörkret träffas av kulor och faller mot marken. Blod flyter. Konstantin beskriver hur han släpar tillbaka sina män in i bilen och lämnar platsen med full gas. Den andra bilen tar upp jakten. Konstantin kör upp mot bergen och de skogsklädda kalkstensklipporna längs med Svarta Havet. Han ringer efter förstärkning. Skjutandet mellan bilarna fortsätter och gängmedlemmarna hänger ut från bilarnas vidöppna dörrar skjutandes mot förföljarna. Då inträffar nästa katastrof. Konstantin tar kurvan i för hög fart och tappar kontrollen. Hela ekipaget med maffiagänget voltar och blir liggande vid sidan av vägen. I samma ögonblick anländer förstärkningen och jagar bort förföljarna på flykten. En efter en kravlar de ur bilvraket.

 – Alla i vår grupp överlevde mirakulöst, säger Konstantin. Men åtta personer från den grupp som jagade oss ”försvann”. Om ni förstår ni vad jag menar?

Konstantin har vidtagit några enkla säkerhetsåtgärder inför vår intervju för att ingen ska kunna förstå vem han är. Han svarar inte på frågan var han bor eller var han befinner sig när vi intervjuar honom. Vad han heter i förnamn vet vi på grund av vår tidigare research, men sitt efternamn vill han inte uppge. Inte heller vilken maffiagrupp han arbetade för, bara att det var en av de största. Konstantin har skjutit upp intervjun i flera dagar och säger att det dykt upp nya jobb som förhindrar honom från att träffa oss, men till sist går han med på en timmes samtal.

– Det finns personer som fortfarande letar efter mig. Det är för farligt att berätta mer, och jag är rädd för att vårt samtal kan vara avlyssnat säger han.

Det är onsdag i Simferopol, huvudstaden i mittpunkten av Krim. Ryska flaggor i trikoloren vit, blå och röd vajar i den kraftiga men milda höstvinden på stadens alla gator och torg. På varenda buss syns den, nästan på varenda byggnad – tillsammans med bild på Putin – och snart på varenda bil. Ryssland har nyligen förbjudit invånarna att köra med ukrainska nummerplåtar. Det har nu gått nästan två år sedan den ryska annekteringen av Krim. Då invånarna vred tillbaka klockan en timme till Moskvatid. Beväpnat, men utan att avfyra ett enda skott bröt Ryssland mot folkrätten och intog halvön under loppet av en vecka. För de som stödjer annekteringen - vilka idag är majoriteten av de drygt två miljoner människor som bor kvar på Krim – heter det att Krim anslutit sig till Ryska Federationen. Nästan alla vi pratar med tillägger ett ”tack och lov” eller ”äntligen”. För många äldre har det varit en fråga om att få återförenas i ett nytt och mycket bättre Sovjetunionen där Putin är nya Stalin, fast bättre. Och för många yngre för att de helt enkelt ser sin identitet som rysk. Även motståndarna till den ryska annekteringen pratar om att majoriteten av öns invånare var euforiska över att äntligen få bli ryska. Sedan dess har även ryska valutan rubel införts och rysk byråkrati och administration styr nu Krim med järnhand. Sanktioner mot Ryssland gör att bankomaterna spottar tillbaka allt som heter Visa eller Mastercard. Telefonkontakt med omvärlden går inte att få så länge man inte har ett ryskt nummer, som endast kan köpas mot registrering av pass. Få, om knappt några militärer och poliser syns på gatorna och mycket verkar vara kontrollerat just så, genom mjuka maktmedel. Det är en till synes lätt och trevlig stämning där folk shoppar och umgås på caféer som vanligt, men man vet aldrig vem som lyssnar.

I Simferopols stadskärna finns byggnader och stråk som är upprustade och modernt utsmyckade i sympatiska pastellfärger. Men stora delar av staden består av fattigare områden där vanskötta höga betonghus står kvar som reminiscenser från svunna sovjetiska storhetsdagar. Totalt bor över 300 000 invånare i Simferopol. Konstantin är uppvuxen i ett av stadens hårt slitna områden, och rekryterades av maffian 17 år gammal.

– De fanns överallt i våra kvarter, tog över våra träningslokaler och en mängd andra platser. De rekryterade bland oss som var unga och vältränade. Jag var känd för min fysik och var framgångsrik i flera idrotter, bland annat motorkross. De visste att jag var en bra förare.

Då, under 90-talet, var Konstantins kvarter ockuperad mark – för att använda hans egna ord – fylld till bredden med maffia och brottslighet.

– Det var en fruktansvärd period då ens tid och liv inte var värt någonting, absolut ingenting. När som helst kunde det börja skjutas eller kastas granater. Man visste aldrig när det skulle inträffa.

Det är smärtsamt för Konstantin att prata om livet i maffian. Många av hans kamrater som växte upp i samma område är i dag döda och finns nu i långa rader på begravningsplatser runt om i landet.  

 – På den tiden var det enda sättet att tjäna pengar, berättar Konstantin. Jag fick oftast den ersättning jag begärde, mellan 1 000 till 5 000 dollar i månaden beroende på vilket uppdrag som skulle utföras.

Idag motsvarar den lönen Konstantin tjänade över 42 000 svenska kronor. Tio gånger högre än en normal lärarlön idag på Krim.

Konstantin avböjer att svara på frågan om han själv behövt döda motståndare för att rädda sitt eget liv. Han säger bara att det är dum fråga och tycker att vi borde förstå med tanke på vad han just berättat.

– Det pågick varje dag, vi opererade över hela Krim och var över 3000 medlemmar bara i den maffiagruppen jag tillhörde.

Till sist lämnade Konstantin maffian via armén, och därifrån slussades han som så många andra vidare ut till ett civilt arbete.

Nikita är en rödlätt 28-åring och småbarnspappa med spetsig näsa fylld av lycka och stolthet och som pekar rätt upp skyn. Han är en av dem som helhjärtat stödjer ockupationen. Han har en uppseendeväckande bredaxlad gångstil. Iklädd militär camouflageuniform med byxorna instoppade i de svarta kängorna poserar han stolt framför oss när han hälsar och visar sina ryska förbandsmärken på överarmarna. Nikita tillhör Nationalgardet, ett medborgargarde som upprättades av volontärer under februari 2014, när upploppen på Majdantorget i Kiev var som blodigast. De patrullerade gatorna, vaktade strategiskt viktiga byggnader på Krim. Idag är de anställda av staten och tjänstgör med samma rättigheter som polisen.

Vi slår oss ner på en stillsam restaurang. Servitrisen visar oss till ett bord avskilt från övriga restaurangdelen bakom fördragna gardiner. Nikita bör inte synas i sällskap med västerländska journalister.

– När jag gick med i Nationalgardet var det ännu inget snack om att Krim skulle bli ryskt. Jag gick med för att skydda Krim mot separatister, mot att ett nytt Majdan skulle inträffa här på Krim.

Hamnade ni någon gång i konfrontation med separatister, då under februari och början av mars 2014?

–Vi hamnade i konfrontation med ukrainska säkerhetstjänsten på flygplatsen i Simferopol, som drog vapen mot oss och tänkte skjuta. Vi åkte dit för att gripa separatister ur Högra sektorn, som var beväpnade med både skjutvapen och bomber. Den ukrainska polisen vägrade. I det skedet rullade ryska soldater tack och lov in på flygplatsen till vår undsättning.

Varför ingrep inte polisen?

– Ukrainska polisen, även de med högt uppsatta positioner, är infiltrerade av maffia. Polisen är maffian. Det är mycket korruption. De köper och säljer droger, sysslar med vapenhandel och mutor. Vissa personer är bara orörliga, oavsett vad de gör eller vilka brott de begår.

Sedan det ryska styret trätt i kraft samarbetar ju Nationalgardet med polisen, hur går det ihop?

– Jag har själv inte deltagit i någonting olagligt, men jag vet om att saker händer, mer än så kan jag inte säga. Jag har skrivit på papper att jag inte får berätta något om detta.

Nikita förtydligar och menar att det ryska styret kommer innebära uppstädning i de statliga korridorerna på Krim, och att ukrainska polisen nu är utbytt mot rysk polis.

 – Det är mindre maffia inom polisen nu, eftersom det är svårare att komma undan med det nu när vi tillhör Ryssland. Men inom politiken förekommer det fortfarande korruption. Där är maffian så högt upp att ingen kommer åt dem.

Ukrainska journalisten Sergey Mokrushin, 28 år, är en av de som ägnat en stor del av sitt arbete med att avslöja den maffian bland politikerna i maktens korridorer på Krim. Tillsammans med ett antal kollegor bildade de Center for Journalist investigations. Sergey är motståndare till annekteringen och minns den där dagen i februari 2014 väl. Då de grönklädda soldaterna med omärkta uniformer spred ut sig över Krimhalvön. Sergey var hemma i Simferopol den morgonen när han hörde vad som inträffat och tog sig ner till administrationsbyggnaderna i centrum. Tillsammans med sina kollegor började de rapportera om händelseförloppet.

 – Vi började omedelbart skriva om ockupationen där och då, och vi har aldrig slutat. Krimfrågan är fortfarande huvudfrågan för mitt arbete och liv i dag.

Två månader efter Rysslands annektering av Krim blev Sergey arresterad av svårt misshandlad av polisen. Han berättar att den officiella anledningen för arresteringen var att han skulle ha sjungit en populär sång för att håna president Putin. Sången kallas ”Putin Khullo” - Putin Kukhuvud. Men enligt Sergey själv var det hans journalistiska arbete som var den riktiga anledningen för arresten. Nu berättar Sergey från sin tillflykt till Ukrainas huvudstad Kiev:

– Mitt fokus var särskilt att avslöja maffian inom Krims lokala administration och speciellt en högt uppsatt affärsman, Vladimir Konstantinov. Han var bland annat chef för byggandsupphandlingar, sitter i dag som talman i Krims parlament.

Sergey menar att Rysslands ockupation av Krim räddade honom från fängelse.

– Ukrainas säkerhetspolis förberedde åtal mot Konstantinov tillsammans med Krims nuvarande premiärminister Sergej Aksionov för ekonomisk brottslighet, vilket aldrig hann genomföras. Den ryska annekteringen inte bara räddade dem från fängelse, de innehar fortsatt de högsta posterna på Krim.

Idag skriver Sergey i ett par tidningar, medverkar i ett radioprogram och har bildat Hromadske TV i Kiev. Detta tillsammans med andra kollegor som lämnat Krim och den numera nedlagda organisationen Center for Journalist Investigations. Enligt Sergey kontrollerar både maffiapolitiker och affärsmän fortfarande hela samhället på Krim.

­ – De har bara ersatts av mindre brottsliga grupper än på 90-talet. Dåtidens gansterstyre på gatorna har flyttat upp i maktens korridorer. Den federala budgeten försvinner lika snabbt som den kommer till Krim. Ingen från Moskva varken kan eller vill kontrollera vad som händer.

70 mil från Kiev, förbi fyra sönderspränga elledningsstolpar och till ett mörklagt Krim sitter Sergej Valerjevitj Aksionov. Krims premiärminister i den hexagon-liknande parlamentsbyggnaden i hjärtat av Simferopol. Aksionov blev utnämnd av Putin i april 2014 som officiell premiärminister/guvernör på Krim. Men hans plötsliga upptåg inom politiken har återupplivat många anklagelser om hans förflutna i den undre världen – som går tillbaka till 90-talets laglösa maffiakrig på Krim. Ryssen Aksionov flyttade till Krim 1989 och började studera till militäringenjör på högskolan i Simferopol. Men Sovjetunionens fall 1991 hindrade honom från att ta examen och han vägrade då svära trohetsed till Ukraina. Han ansåg att Ukraina orättvist hade blivit avskuren från Ryssland.

Aksionov var vid denna tidpunkt representant för idrottsföreningen Hwarang-do, en grek-romersk brottningsorganisation på Krim. Det var här det började. Då premiärministern på Krim gick in i undre världen och så småningom kom att operera under pseudonymen Goblin. Där han deltog öppet i gängkrig, alla möjliga maffiaaktiviteter och vad det innebär. 90-talet var laglösheten storhetsdagar på Krim och maffia var en del av vardagen. Olika grupper kontrollerade olika affärsmän och företag och inkasserade pengar genom att erbjuda skydd och ”tak över huvudet” mot andra maffiagrupper. Det var ett bra sätt för att hävda inflytande och dessutom för att tvätta stora summor pengar. De tre största maffiagrupperna som figurerade på Krim var i storleksordning: Salem, Bashmaki och Greki (Grekerna).

Aksionov, som började sin kriminella karriär i Grekerna, jobbade sig uppåt och började med tiden bedriva verksamhet som medlem i den största och mest organiserade maffiagruppen, Salem. Det florerar många obekräftade uppgifter om premiärministerns förflutna i denna maffiagrupp. Från hans nära relation till den högsta ledaren och ”gudfadern” av gruppen, till vapenhandel och beställning av mord. Enligt ryske författaren Oleg Shirokov – baserad i Simferopol och känd för sitt undersökande arbete av Aksionov – har premiärministern de facto haft inblandning i många stora maffiahärvor. Allt från mutor och eldstrider till mord. Under den här perioden rådde 90-talets maffiakrig och det var främst grupperna Salem och Bashmaki som stred om makten över Krims huvudstad Simferopol. Det sägs att Salem hade så många som tusentals medlemmar.

När Viktor Bashmaki mördades i juni -94, ledaren för motståndsgruppen till Salem, erkändes Salem som vinnare av maffiakriget. Många gangsters var trötta på stridigheterna och beslutade då att lämna gatukrigen och vända fokus mot politiken. Enligt den kanadensiska dagstidningen Toronto Star valdes 40 gangsters från maffiagruppen Salem till lokala suppleanter runt om på Krim år 1995. 

Så sent som år 2011 hölls dessutom en uppmärksammad rättegång mot en före detta beslutsfattare från högsta rådet på Krim. Han var anklagad för medlemskap i maffiagruppen Bashmaki. Salems största fiende i undre världen. Natalia Poklonskaya satt som statsåklagare i rättegången. Ingen vet hur åtalet slutade och efter detta försvann Bashmaki för gott, förmodligen på flykt till utlandet. Bashmaki som maffiagrupp upplöstes mer eller mindre efter detta, och den större maffiagruppen Salem kunde efter detta operera fritt på Krim utan motstånd. Natalia Poklonskaya är idag anställd som chefsåklagare på Krim, utsedd av premiärminister Aksionov. Själv har han alltid förnekat inblandning i all kriminalitet och hävdar istället att han ”bara är en affärsman som är intresserad av politik”. Men det står tydligt även för omvärlden att Krims ledande positioner inte har helt rent mjöl i påsen. EU:s militära rådgivare i Kiev, Johan Huovinen, instämmer i att Aksionov är ökänd för sin kriminella bakgrund och att han även har en hand med i spelet i den olagliga annekteringen av Krim. Huovinen berättar att det – i och med annekteringen och upplösning av olika departement på Krim – förekommit ett antal uppmärksammade fall av korruption. Ryska revisorer rapporterade exempelvis i juni att två tredjedelar av pengar skickats från Moskva till Krim för vägbyggen förra året, inte kan redovisas. Brottsutredningar har påbörjats mot vissa personer knutna till handeln på Krim, och vissa analytiker ser detta som ett försök att begränsa korruptionen – som dessutom varit ökänd även under Janukovitj-regimen. Huovinen själv menar dock att det faktum att brottsutredningar har riktats mot personer som är inblandade i handeln, skulle kunna tyda på att federala styrkor försöker hävda sin andel av bytet av korruption i processen att hävda federal kontroll.

Förundersökningar som funnits mot Aksionov, och hans inblandning i maffian, har lagts ner med hänvisning till brist på bevis. I mars 2014 utfärdade säkerhetstjänsten en arrest på Aksionov med motiveringen "våldsamt störtande, byte av den konstitutionella ordningen och beslag av statsmakten".

Torsdag. Det är en fuktig och rå morgon när vi kliver ur bilen i gryningen innan staden vaknat. Förutom en gammal gumma som säljer plastblommor vid grinden är vi helt själva på gravplatsen Abdal, strax utanför Simferopol. Allt ligger tyst och öde, förutom några tusen osaliga andar det vill säga. I vart fall bland de mördade maffiaherrarna. Morgondimman som svept in gravarna i en trolsk bomull börja sakta ge sig av och ge fri sikt över den gigantiska kullen till gravplats. Område efter område friläggs, indelat efter etnisk tillhörighet ända in i döden. Till vänster Romer, rakt fram Tartarer, och längre fram till höger de mer framstående profilerna inom Krims maffia. Ju högre upp, ju större stenar ju högre rang inom maffian. Varje stenblock till gravsten bär en fotografisk avbildning i fördelaktig dager av den maffialedare som ligger begravd under den.

Vi går genom denna dödens viloplats tillsammans med Dimitr Chabarov, 29 år. Han är lång, har kort mörkt hår och ojämn skäggstubb. Han säger att han jobbar som affärsman och att han är någon slags dealer inom branschen. Mer kan han inte förklara. Bland fallna höstlöv letar han sig fram mellan gravstenarna tillhörande ledarna för maffiagängen Salem och Bashmaki, vilka mördades under maffiakriget. Här ligger de alla begravda, gängmedlemmar och rivaler, mördare och mördad, sida vid sida.

Dimitrs morbror blev av en slump indragen i en maffiahärva med tjetjener.

– Han var förlorad sedan den natten tjetjenerna tog honom, säger Dimitri.

Det hela började med att en vän till Dimitris morbror gick till maffian för att låna pengar för att starta upp ett företag. Maffian i sin tur krävde i gengäld att mannen skulle lämna en garanti för att pengarna skulle återbetalas, ”om något hände”. Mannen i fråga uppgav Dimitris morbror som säkerhet för pengalånet. Kort därefter blev mannen mördad under mystiska omständigheter, varpå maffian riktade sökarljuset på Dimitrs morbror.

– De kom på natten och tog honom till den sjö i Simferopol där maffian brukade sänka ner folk de mördat. De misshandlade honom svårt, lät hundar attackera honom och stängde sedan in honom i ett hål i marken där han fick ligga hela natten.

Sjön som Dimitr berättar om är en konstgjord sjö som än idag för stadens dricksvattensreserv. Hans berättelse går såklart inte att bekräfta. Men han är allvarlig i blicken när han berättar, även om han till synes inte verkar särskild besvärad. Han fortsätter.

– När morgonen kom körde tjetjenerna hem honom. Vi fick sälja allt vi ägde och hade, huset, rubbet, allt. Vi hade inga pengar kvar, allt skulle betalas till maffian.

Morbrorn hade fått så svåra skador från misshandeln att såren aldrig ville läka. Han blev aldrig sig själv igen och bara några år senare dog han i sviterna av maffians tortyr.

Vi vandrar vidare över gravplatsen och till den del där de flesta gravstenar bär texten ”tragisk död” - en inristad kod för ”mördad av maffian” enligt Dimitri. Han säger att de kommit i vägen för maffian på ett eller annat sätt, skyldiga som oskyldiga.

Innan Dimitri startade eget för några år sedan, arbetade han på ett casino i Simferopol och delade kort. Ett ställe där han regelmässigt stötte på en herre vid namn Ruvim Aronov. Den sista stora ledaren som fanns kvar i Simferopol ur maffiagruppen Bashmaki. Aronov hade tidigare suttit inne i fyra år för två mord, men släpptes 2011. Han ägde då den centrala marknaden i Simferopol, och representerade det stora lokala fotbollslaget FC Tavriya.

Vi stannar framför den manshöga gravstenen med bild i naturlig storlek tillhörande själva grundaren och ledaren för den näst största maffiagruppen, Viktor Bashmaki. Han mördades under maffiakriget år 1997. ”Tragisk död” står det också på hans gravsten.

–När Bashmaki hade dödats stod Salem som ensam herre på täppan i det utdragna maffiakriget, och hade från den dagen total hegemoni, säger Dimitr.

Han förklarar att Krims gangster- och maffialiv tog en avgörande vändning efter detta, och bytte skepnad. Utan konkurrens ansågs det att Salemmaffian nu kunde borsta av sig dammet från gatuvåldet och kliva in i de statliga byggnaderna på Krim. Från ett klassiskt gangsterliv med rån, utpressning och mördande, rätt in i politiken. Dimitr säger att den som vill starta någon verksamhet inom vilken bransch som helst, först måste betala till maffian.

Vi står kvar en stund och Dimitri fortsätter sin historia om casinot. Aronev slutade dyka upp på casinot i samband med en ny stor rättegång som hölls mot honom i Kiev 2011.

– Åklagaren Natalia Poklonskaya måste haft en uppgörelse med honom för att han aldrig hamnade i fängelse efter det. Jag känner Aronovs brorson som hävdar att han flydde till Israel.

Krim som under 2011 fortfarande var under ukrainskt styre, kapade alla Aronevs affärsverksamheter under åtalet och när han flydde innebar det även slutet för Bashmaki som maffiagrupp och de splittrades för alltid.

– När Aksionov blev premiärminister på Krim 2014 utnämnde han först fyra personer som alla tackade nej till att bli Chefsåklagare, säger Dimtr och fortsätter:

– Att Natalia Poklonskaya sedan tog sig an tjänsten, var ingen slump. Hon gjorde det ju möjligt för Salem att infiltrera politiken fritt utan motstånd ett par år tidigare, och nu är en av dessa vår premiärminister på Krim.

Intervju med Malcolm Dixelius, välkänd journalist, Rysslandkännare och författare av boken Rysslands undre värld (1994). (Inväntar korr från Malcolm på dessa svar)

Hur kan man beskriva maffian på Krim?

– Det stämmer att maffian och gängkrigen under 90-talet var som en actionrulle. Men då hade den organiserade brottsligheten fördelen att kunna ersätta makten på grund av den ännu dåligt uppbyggda organiseringen och institutionaliseringen i samhället. Det fanns inget fungerande polisväsende till exempel. Men i takt med att samhället i sig utvecklats och blivit mer organiserat i dessa avseenden, har maffiagrupper istället valt att gå in och infiltrera makten. Stå sida vid sida med makten.

Har maffian någon betydande roll för samhället i stort?

– Den organiserade brottsligheten har alltid spelat en stor roll just på Krim, och jag vet att den gör det även nu, i och med annekteringen av Krim. Målet för dessa grupper har alltid varit att nå makt. Makten använder sig av maffian och maffian använder sig av maktens metoder.

Hur kunde det bli såhär just på Krim och inte i alla andra samhällen?

– Krim har alltid haft problem med organiserat brottslighet som hela tiden velat komma när makten. Det är en ekonomiskt svag men öppen zon, ett turistområde som är tvunget att hållas öppet. Det är lätt att komma in och ut, få kontakt med utlänningar och så vidare. Lätt att bedriva verksamhet och få kontroll över den. Samtidigt är man villig att ta risker för att uppnå makt. Intressen från grupper som sett en framtid i Krim som integrerad med Ryssland letar också stöd hos maffiagrupper för att legitimera sin makt.

Hur kunde Aksionov, en man med förflutet inom maffian, bli premiärminister?

Långt innan annekteringen har det funnits stöd för att stärka Ryssland och dess roll i politiken, vilket har skett under mycket skumma metoder. Det kan till exempel handla om att försöka misskreditera andra politiker för stärka sin egen roll. Nuvarande premiärminister Aksionov hade en obetydlig väljarskara och var långt ner i politikens hierarki innan annekteringen inträffade. Han är dessutom ökänd för sin kriminella bakgrund inom maffiaverksamhet. Idag sitter han på premiärministerposten av en anledning och han tillsattes med ryskt inflytande. I slutändan handlar om att leverera det Krimborna vill ha, vilket Aksionov kan för att han är den han är.

I hur stor utsträckning opererar maffian idag på Krim, nu när Ryssland annekterat Krim och med premiärministern Aksionov i ledningen?

– Den organiserade brottsligheten på Krim är fortsatt sammansmält med makten. De som sitter på politiska poster utnyttjar dessa gruppers metoder för att berika sig. Det kan handla om skydd och utpressning. Exempelvis att ta över byggverksamheten, som då får ”kickbacks” för extra stora uppdrag, som samtidigt hjälper dessa grupper att tvätta pengar. Sådan typ av verksamhet.

Vad kan vi förvänta oss av framtiden och maffiaverksamhet på Krim?

– Jag tror att Krim är för alltid förlorat nu. Det går inte få tillbaka Krim. Det kommer bli genialisk en plats för att tvätta pengar. Inhemska produkter kommer ha svårt att ta sig in på internationella marknaden eftersom omvärlden utfört sanktioner mot Ryssland. Detta kommer säkerligen innebära att man kriminellt tillverkar varor för att över huvud taget kunna exportera. Internationellt sett kommer området ej erkännas som en del av Ryssland, vilket innebär att Krim kommer bli en gråzon med skuggekonomi där pengatvätt kommer förekomma på olika sätt och på olika territorium. Den organiserade brottsligheten kommer fortsätta spela betydande roll.

Hur ser Moskva på det som nu händer på Krim?

Statsmakten i Moskva varken kan eller vill göra någonting åt den organiserade brottsligheten på Krim eftersom de inte vill käcka området ekonomiskt. Så länge politiker på Krim är lojala mot Moskva, kommer maffiagrupper ha fritt spelrum. Krim är isolerat från omvärlden och det finns inte längre någon ekonomisk potential att öka export därifrån. Det är egentligen deras ända alternativ, att infiltreras av maffia. Turismen på Krim kommer dessutom gå ner nu och Moskva måste kompensera på något sätt. Dessutom var Krim från början en förlustaffär för Ukraina och det är dyrt för vem som helst som går in i detta.

Publicerad i tidningen Café 2016