Ljuset kan inte skymmas av skuggorna

Text Donald Boström

Alexander Deriev tillhör världens främsta ikonografer som målar ikoner på beställning till kyrkor och kapell på olika platser i världen. Efter utbildning i Kazachstan i början på åttiotalet och tio år som professionell ikonograf i Jerusalem, bosatte han sig i Sverige.

Enligt legenden var det Jesus själv som skapade ursprunget till den första ikonen, ”the Mandylion”. Jesus hade bara en dag kvar att leva av sitt korta liv när han fick ett oväntat bud från norra Mesopotamien. Kung Abgar av Edessa hade hört talas om en ung man i Jerusalem som kunde utföra saker utöver det vanliga. Han skickade omedelbart en delegation med undersåtar att hitta denne man i ett sista försök att få bot från den spetälska han led av.

Sändebuden nådde fram till Jerusalem och överlämnade brevet från kungen efter att Jesus intagit den sista måltiden med de tolv lärjungarna. Av förklarliga skäl var Jesus tvungen att avböja deras önskan att följa dem till kungen i Edessa och hela honom på plats. Men Jesus lugnade kungens sändebud med att ta fram ett stycke tyg som han tryckte mot sitt fuktiga ansikte och sträckte sedan över tygstycket med sitt avtryck till männen och sa; åk nu hem med detta stycke tyg och kungen skall bli helad. Därmed var den första ikonen skapad, och det ”utan händer” vilket legenden gör en stor sak av. Efter att ha mottagit tygstycket som skickats med på färden från Jerusalem, kunde kungen, enligt samma legend, resa sig helad och frisk. Edessa blev därefter ett betydande centrum för kristendomen.

– Ikonen är ett försök att ge ett synligt uttryck åt en osynlig andlig vision, på samma sätt som poesin försöker uttrycka visionen i ord. En längtan att uppgå i den transcendentala sidan av livet. Utan den strävan är kunskap om Gud inte möjlig att nå, och då är det inte heller möjligt att måla en ikon, menar Alexander Deriev. En del av mina elever ser det bara som ett estetisk äventyr, att måla en vacker tavla, men det har hänt att hårdnackade ateister konverterat och blivit troende innan kursen är avslutad.

Alexander Deriev är en diktator på sina kurser säger han, förvisso liberalare än många andra. Han låter eleverna själv välja motiv medan andra kursledare bara ger två bilder att välja på. Men de måste följa en version av den gällande prototypen enligt Alexander, och det finns en rikligt utbud av godkända ikonprototyper. Cirka 150 versioner av Jungfru Maria, 100 av Jesus och tusentals versioner av lokala helgon som har status att få vara ikon. Utifrån detta äger biskopar och präster rätten att godkänna och välsigna en ikon.

– Mina elever frågar ofta när de kan få sina ikoner välsignade. Jag ber dem vänta tills de utvecklas mer och fått en djupare förståelse. Och saken är den att en ikon som inte är välsignad är också en ikon, säger Alexander.

De första århundradena målades ikonerna mycket naivt med en barnslig karaktär men utvecklades steg för steg till att bli alltmer professionellt framställda. Men en ikonmålare får aldrig signera sitt verk eftersom en ikon anses uppstå genom inspiration från Gud. Gud har så att säga den grundläggande upphovsrätten och ikonmålaren är bara verktyget för dess utförande.

Ikonen representerar en annorlunda värld både till utseende och uttrycksätt. Det är en värld där det onda praktiskt taget är icke existerande och där ljuset inte kan skymmas av skuggor. Inga tomma ytor, inga horisonter och helt i avsaknad av irrelevanta föremål. Alexander Deriev menar att ikonen är som en bok, skriven med färger istället för bokstäver, en andlig upplevelse, snarare än en illustration av Gamla eller Nya Testamentet. I begynnelsen ansågs ikonen behövas för bibliska evangeliska ändamål och hade inga estetiska funktioner eller något konstnärligt värde, endast liturgiska. Det skulle dröja till slutet av artonhundratalet innan ikonens estetiska kvaliteter upptäcktes, och detta tack vare den tyska poeten Goethe. Den ursprungliga avsikten med ikonen var att vara behjälplig vid bön, därför är helgonens avbildningar fyllda av hängiven försakelse, lidelsefritt lugn, enkelhet, ödmjukhet och självbehärskning. Det var framför en ikon själva Franciskus framförde sina böner. Så småningom började ikoner målas även för privata behov och började beställas för varje familjemedlem i syfte att stärka tron och skydda hemmet.

Kyrkan ställde tidigt starka anspråk på ikonen, nästan samma krav som ställdes på en predikan. Men i dag intar inte ikonen någon specifik plats i liturgin, tvärtom, i dag kan vilken bild som helst kallas för ikon och hängas upp vid altaret. Men visst finns det ”ikon-sekterister” som hävdar att det bara är en väg som är den rätta menar Alexander.

– Det finns de som argumenterar för att vi alla ska följa Andrei Rublevs skola när vi målar ikoner samtidigt som de själva är oförmögna att måla någonting alls. En seriös ikonograf ska se sig själv som en enkel lärjunge till vår skapare. Den första ikonen målades av St Lukas som var lärjunge till St Paul i mitten på 100–talet med Maria och Jesusbarnet som motiv, därefter förde koptiska och syriska munkar i ökenkloster traditionen vidare. De ryska ikonograferna från 1100-talet följde tidiga bysantinska förbilder, men det betyder inte att de nutida ikonograferna måste kopiera det som skapats tidigare. Jag tror att korsfarana stal det mesta av de tidiga ikonerna säger Alexander. Och när de ateistiska Bolsjevikerna tog över i Ryssland förstod de att de kunde sälja ikoner till västmakterna för dyra pengar. Redan 1923 började svensken Olof Aschberg köpa upp ikoner från Sovjetmakten, inte minst den berömda ”The Meeting of Joachim and Anna”, Olof Aschberg Sovjetiska inköp har bidragit till att Nationalmuseum i dag har Europas största samling av ikoner.

Alexander Deriev som är romersk katolik blev ikonograf under tidigt åttiotal i Kazachstan. Det var Pavel Zaltsman, professor i scenografi, som väckte hans intresse.

­– Det var genom Zaltsman undervisning jag förstod att de felaktiga proportionerna i en ikon inte beror på brister i anatomikunskaperna utan på att ett föremål måste ges uttryck enligt dess innehåll och inte dess form. Allting i ikonen harmoniserar med ikonens innehåll.

Alexander ger den filosofiska förklaringen.

– Det omvända perspektivet konstituerar en mystisk vision av världen där tiden inte längre existerar, där evigheten har sin början och där rummet upphör att vara åtskiljande och ett hinder säger Alexander.

Kärnan i en ikonografs målande är alltså inte att avbilda världen som de ser den, utan som den verkligen är. Och på frågan hur man kan veta hur världen egentligen är svarar Alexander att den frågan besvaras av själen, alltså inte utifrån din erfarenhet av verkligheten, utan av trosläran.

Alexander Deriev föddes utanför Kiev i Ukraina och blev som tvååring föräldralös när hans mor och far omkom i en olycka. Han fick växa upp i en ateistisk familj under sovjettiden, men gick med i en förbjuden underjordisk kyrka 1989 där han lät döpa sig i all hemlighet. Han läste filologi i Sibirien, konsthistoria i Tasjkent och började måla ikoner i Kazakstans huvudstad Almaty 1983 med Pavel Zaltsman som mentor.

– Han fann mig lämpad att måla ikoner, men jag fick själv utröna hur det skulle gå till, vilket jag inte lyckades med. Till slut hittade jag en ikonmålare som förvisats till Sibirien på grund av sin tro, som jag hämtade inspiration ifrån. Jag hittade min väg och teknik, men det tog tid.

1990 flyttade Alexander med sin hustru, den världsberömda poeten Regina Derieva, till Jerusalem. Regina hade ett trettiotal böcker med poesi, essäer och prosa bakom sig och Nobelpristagaren i litteratur, Joseph Brodsky, kallade hennes poesi för mycket stor, och att han inte mött något liknande. Enligt Alexander var det en tuff men mycket fruktbar period i Jerusalem för att utveckla sitt ikonmåleri. Men vistelsen i Jerusalem fick ett mycket abrupt slut. Regina Derieva gav en intervju för den Brittiska tidningen The Guardian, en intervju som de israeliska myndigheterna inte alls tyckte om.

– Efter nio år i Israel blev vi kontaktade av de israeliska myndigheterna med beskedet att vi hade 48 timmar på oss att lämna landet och aldrig mer komma, tillbaka berättar Alexander.

Paret Deriev hade då redan en inbjudan från Sverige, från Biskop Lind i Jönköping och från den katolske biskopen, att delta i en ekumenisk konferens. När Alexander och Regina Deriev landade i Sverige var de statslösa. De fick uppehållstillstånd i Sverige och erbjöds boende av Sigtunastiftelsen i Sigtuna. I dag arbetar Alexander med att måla ikoner på beställning från kyrkor runt om i världen och har samtidigt fullt program med att resa runt och undervisa i Lund, Stockholm, Jönköping, Västerbotten eller Värmland.

– Vad behöver tron om inte bilder? Den synliga världen består av ett system av gåtor, symboler och bilder i vilka sanningen manifesterar sig själv avslutar Alexander

Så gör du en ikon

En ikon består av 4 eller 5 lager. Bas, grundning, färgskikt, skyddande skikt och i vissa fall ramverk.

Börja med att välja trä säger Alexander. Trät ska vara torrt, tätt och utan kåda. Bäst lämpat, men också dyrast, är Platan (ett stort lövträd på norra halvklotet som kan bli 40 meter högt), palm och ek. I Sverige används i huvudsak Lind, men Björk, Ask och Bok fungerar också utmärkt.

– Men allra bäst är MDF-skivor säger Alexander med ett leende. Pressat trä är enkelt att preparera.

Vanligtvis limmas trät i stavar till önskad storlek, det slippar man med MDF, de spricker aldrig och deformeras inte heller oavsett storlek. Många professionella ikonografer använder MDF-skivor i dag. Dock inte Alexander som av romantiska skäl och skönheten arbetar vidare med riktigt trä.

– Köp gärna gamla möbler, gamla bord, stolar och byråer är vältorkade och fungerar utmärkt menar Alexander.

Välj den sida av trät du ska arbeta på. Gör sedan följande process:

Första lagret, bas. Täck bildsidan med ett mycket tunt tyg av typen gasbinda indränkt i gelatin. Tyget kallas Pavoloka.

Andra lagret, grundning. Denna grund kallas gesso eller leukas. Blanda vit krita med vatten, djurlim, fisklim eller gelatin under uppvärmning med ett par droppar linolja. Använd pensel och palettkniv för att applicera detta på ytan. Äggtemperafärgerna är relativt transparenta, därav enfärgad vit grund. Detta är en process som tar minst tre dagar.

Till Gesso behövs följande:

• Gelatin
• Pulver gjort på vit krita
• Tunt linne eller gasbinda
• Palettknivar
• Grovt och fint sandpapper
• Mejsel

Tredje lagret, färgskiktet. Nästa steg är att måla varierande färger i enlighet med den skiss som du redan gjort.

Gå sedan vidare med skuggor och sedan andra detaljer. Vanligtvis följs en prototyp med de regler som det innebär. Har du en egen ny ide måste du fråga biskopen om den kan bli godkänd som ikon ur teologisk synpunkt.

Fjärde lagret, det skyddande skiktet. Det fjärde lagret består av så kallad ”drying oil”, eller oljefernissa som bilder ett skyddande skikt. Ikonmålare från vitryssland och Ukraina brukade använda vitan från ett ägg till det skyddande skiktet. I dag är shellack vanligast att stryka första strykningen. Efter ett par veckor senare upp till ett år stryker du över ikonen med kokt linolja med handflatan 12 gånger.

Femte lagret, inramning. Inramningen tillverkas separat och är ofta tillverkad i metall som fäst med spik på ikonen. Broderat tyg eller snidat trä kan också användas.

• Material finns i välsorterade konstbutiker och online. Köp inte de dyraste penslarna, de penslar som studenter köper är utmärkta och är av ponnyhår, 0,0 till 9 och 10.
• Det bästa pigmentet är det franska märket Sennelier, men det finns också ett antal svenska märken som är av god kvalitet. Men du kan själv göra pigment. Det finns ytterst få ställen i världen med den rätta mineralerna i jorden som Malakit, Azurit och Hematit. En plats ligger utanför Filipstad och heter Långban, som också är unikt men också, Utah i USA och i ryska Uralbergen.

Blanda pigment:

1. landa pigmentet med vattnet.
2. Tillsätt äggula som blandats med lättöl, (en äggula till ett skal öl).